Wanted

Så var det dags igen. Bråttom, bråttom hade jag för att hinna till tåget för att möta Mårran och Hemulen som kommit till Kastrup. Snorkfröken hjälpte mig att köpa biljetter, följde mig till tåget och vinkade av mig. Jag satte mig på första bästa plats i det överfulla tåget och pustade ut. Vad skönt att jag hann med!

Jag satte mig tillrätta och bestämde att jag skulle hänga av mig ytterkläderna. Det var då jag upptäckt det. Var i hela friden var min mössa och mina handskar?? Jag tittade mig omkring. Under sätet, längs gången, i tidningsfacket, på hatthyllan och under min rumpa. Det var nästan så att jag bad mannen som satt brevid mig att resa sig så jag kunde kolla honom ordentligt också. Men ingenstans fanns de. Jag kom fram till att de måste ligga på Skånetrafikens kontor på Knutpunkten. Och låg de inte där så hade de redan gått ner med dem till hittegodsavdelningen. Jag oroade mig inte det minsta och tänkte att jag kunde plocka upp dem när vi var tillbaka i Helsingborg.

Nekande svar och skakande huvuden mötte mig vid ankomsten i Helsingborg. Jag fick återkomma på måndag för då skulle de nog vara inlämnade upplyste mig damen i hittegodsluckan. Men jag undrar jag. För under det senaste året, mitt sjukdomsår borträknat, har jag besökt hittegodsavdelningarna i Helsingborg och Malmö vid flera tillfällen då jag glömt saker på buss och tåg. Utan glädjande resultat. Tyvärr.

Jag har tappat bort två ryggkuddar vid två olika tillfällen. En favoritbasker har ramlat ur fickan någonstans på vägen mellan tåg och buss i Malmö. Baskern tror jag någon bättre behövande tog och länge glodde jag efter uteliggarna för att se om min fina basker prydde någons huvud. Mina ryggkuddar tror jag också har hamnat bland de som inga kuddar har och att de nu fungerar som huvudkuddar. Eller så är det någon annan med ryggproblem som inte har råd att köpa egen kudde och nu är glad och lycklig över min. För jag hoppas och tror att mina borttappade saker kommer till användning.

Men jag undrar så hur det har gått för mannen som glömde sin fina, viktiga portfölj på tåget. Jag undrar vad han tänkte då han steg av tåget helt utan väska den där tidiga morgonen. Undrar om han trodde han var på utflykt och bara steg av med glädje och förväntan över vad som skulle hända under dagen? Eller är det han som är borttappad? För ingen kom och satte sig på andra sidan gången vid portföljen den där tidiga morgonen då jag åkte till jobbet. Jag väntade och väntade men ingen kom. Tåget anlände till Malmö och fortfarande fanns ingen ägare till väskan. Jag gick sist av och meddelade personalen att det fanns en herrelös portfölj ombord och att det funnits det ända sedan Helsingborg. Jag iddes inte meddela att jag lekt med tanken att den kanske låg en bomb i väskan. Det kändes lite som överkurs på något sätt så tidigt på morgonen.

Jag har funderat sedan dess. Kanske gjorde jag fel? Jag skulle kanske anmält honom som borttappad i stället!