En annandag

Den nyainköpta termosen som rymmer en kopp och den lilla gula tupperwareburken med tre singoallakex med limesmak låg tryggt in min ficka när jag skulle ut på en promenad på annandag påsk. Målet för min korta runda i det vackra vårvädret var slottsparken med den knoppande magnolian och bänken därinunder. En lagom nätt promenad.

Jag gick via trädgårdsmästarbostaden på min väg och stötte på U och S-E som var ute i det fina vädret. De hade sin yngste son, lille H, på besök. Lille H, som förvisso passerat de fyrtio med några år - men kärt barn har många namn försvarar sig U, och S-E vårputsade på den snabba motorbåten som nu skulle säljas. U bjöd på kaffe och mockarutor i solskenet och ignorerade totalt mina intentioner på promenad. Promenera det kunde jag göra någon annan dag fastslog hon raskt.

U och jag sitter och njuter av kaffe och sol då vi plötsligt hör hur lille H far ut i diverse svordomar. Ve och fasa - han har låst in sina bilnycklar i bilen!! Inga extranycklar finns - de ligger hemma i Borås några biltimmar bort. Vad skulle vi nu göra? Samtal till låssmed gav magert resultat och det fanns inget annat att göra än att köra i U;s bil för att hämta extranycklarna.

Så satt vi då där i bilen, U och jag. Den värsta påsktrafiken var redan över och den långa bilresan gick smidigt och förvånansvärt fort. Mil efter mil lade vi bakom oss och vi pratade oavbrutet om litet och stort. Snart var vi framme vid bensinmacken i Varberg där vi mötte upp med lille H;s fru och fick bilnycklarna i vår hand. Efter snabbt besök i mackbutiken var vi på väg hemåt igen. Vi kände oss lite som Thelma och Louise - fast utan det sorgliga slutet förstås!

När vi nästan är hemma igen ringer S-E och ber oss förtvivlat skynda på. Det visar sig att katten Måns är inlåst i lille H;s bil tillsammans med bilnycklarna. Måns har även kommit åt billarmet i sin iver att komma ut och bilen har nu tjutit i över en timme med en skräckslagen katt inuti. S-E ber oss att inte ta några omvägar utan köra direkt hem. U och jag tittar på varandra och skrattar. Vad trodde han om oss egentligen?

Vilken soppa! Vilken dag! Jag går långsamt hemåt på mina kryckor. Solen håller på att gå ner och himlen är härligt röd. I mina fickor finns en termos med kaffe och några singoallakex. Tänk att det aldrig blir som man tänkt sig!