Dille eller?

"Vet du vad jag köpte idag??" Jag hade ringt upp Snorkfröken och jag kunde knappt bärga mig tills jag fick säga det. Innan hon ens hann svara så hasplade jag ur mig; "Jag har köpt en JÄTTEJÄTTEFIN orkidé! En sådan där jättedyr med tre stänglar, småsmå rosa blommor och den hade MASSOR av knoppar! Och det kändes som om den inte kostade något alls för jag hade en blomstercheck på trehundra kronor som jag fått som present, gud vet när, och som jag haft i plånboken hur länge som helst och ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN har jag inhandlat en blomma!!" Snorkfröken började skratta. "Men mamma - så förvånad jag blir! Du är ju inte riktigt klok!! Hur många orkidéer har du egentligen??" "Eeeh - hm, jag vet inte riktigt" svarade jag och kände mig plötsligt lite skamsen. "Kanske femton, kanske tjugo. Jag måste nog gå runt i huset och räkna."

Jag tog mig samman och gick en runda i huset och då jag hade räknat färdigt hade jag kommit upp i sexton orkidéer. Det är väl ändå inte så farligt många tycker jag! Jag är ingen fantast men jag tycker att orkidéer är vackra och tacksamma. Jag har heller ingen koll på vad de heter de olika sorterna men de flesta jag har är den där vanliga billiga sorten med två stänglar som ofta är på extrapris ute i affärerna. Sedan har jag också haft turen att hitta några lite mer ovanliga sorter och jag har även fått en ljuvligt doftande dyr variant i present.

Till mitt hem har också två köttätande orkidéer hittat. Jag köpte dem då Mårran och Hemulen var här på besök i våras. Orkidéerna slumpades bort för de var något tilltufsade och Hemulen gjorde allt för att avstyra mig från köpet. Han påstod att några fulare blommor hade han aldrig sett. Men jag kunde inte gå ifrån de stackars blommorna och köpte dem ändå. Det fick till påföljd att Hemulen vägrade gå brevid mig under resten av vår tid i blomcentret. Han skämdes för mycket å mina vägnar, sade han, dök in i första bästa blomstergång och försvann ur synhåll det fortaste han kunde. Men det bekom inte mig och Mårran det minsta och vi hittade faktiskt ännu en tilltufsad orkidé som jag köpte.

Mina orkidéer gör mig glad. De är så vackra då de blommar och att de blommar så länge är ett stort plus. När de blommat färdigt ställer jag dem lite i skymundan och "glömmer" bort dem ett tag. Sedan dröjer det inte länge innan de villigt blommar igen och gläder mig en lång tid framöver. Sådana tacksamma blommor får man väl ha lite dille på, inte sant?


Illustration Tove Jansson.