Filmstudion

Vi har lyckan att ha filmstudio på vår biograf här i vår lilla ort. Och jag bara älskar det! Tänk att få se kvalitetsfilmer varannan vecka under en hel höst- eller vårtermin! Och till en mycket modest kostnad. Kan det vara bättre, så säg?

Jag har varit medlem i filmstudion under många år och det börjar närma sig femton år nu faktiskt. Jag har inte gått varje termin och jag har inte gått alla år heller för den delen. Men jag kommer alltid tillbaka till detta trevliga evenemang. Jag har gått tillsammans med någon väninna eller tillsammans med någon vän. Jag har gått ensam och jag har gått tillsammans med Lilla My. Då jag gick med Lilla My så var hon definitivt yngst i hela salongen det året. För av någon underlig anledning är medelåldern ganska hög på filmstudion och det har varit så under alla år som jag har gått. Undrar varför det är så.

Det är de många år som medlem i filmstudion som gjort att jag lärt mig att uppskatta lite smalare filmer. Jag älskar regissörer som Aldomovar, Kusturica, Kaurismäki, för att nämna några, som idag har blivit populära även för en bredare publik. Jag och Mårran var och såg Aldomovars nya film "Brustna omfamningar" som gick på den lokala biografen då jag hälsade på Hemulen och henne i höstas. Mårran hade aldrig sett en film av Aldomovar innan och hon tyckte att skådespelarna var fantastiska. Hon tyckte mycket om filmen även om hon kanske tyckte att de rumlade runt i sänghalmen för ofta. Och lite pinsamt tyckte jag nog allt att det var - att sitta där brevid min mamma och få älskogen på bioduken tryckt upp i ansiktet på sig var inte alltid så bekvämt. Men det gick det med för filmen var fantastisk.

Det är förstås inte alla filmstudions filmer som är underbara och medryckande. Ibland förstår man inte ett skit och önskar att filmen skall ta slut så fort som möjligt. I tisdags då jag och väninnan S var och tittade var det en sådan kväll. Inte så att filmen var helt obegriplig - den var helt enkelt bara för mycket och helt enkelt tråkig. Då känns två timmar biofilm väldigt lång! Sedan finns det filmer som man aldrig, aldrig glömmer. Filmen "Il bagno turco - Hamam" eller "Det turkiska badet" som den heter på svenska, är en sådan. Denna turk-italienska film som jag såg 1997, eller var det 1998?, är en pärla. Jag satt på första raden, för jag var så himla sen, och jag slängdes rakt in i Istanbuls gränder, färger, myller och liv. En fullkomligt underbar film som jag lånat flera gånger och tvingat alla mina barn att se!

Jag uppskattar verkligen att gå på bio. Jag bara älskar att bioduken är så stor, så stor så att det känns som om jag är med i filmen. Jag gillar att sitta där i det varma mörkret och få känna som om jag är med i filmens drama och äventyr. Jag älskar att få prassla med mitt godis och jag älskar att vara innesluten i den höga volymen så att jag kan höra en knappnål falla. Film skall ses på bio. Så enkelt är det!

Illustration Tove Jansson.