Höstens första storm

Det är med förtjusning jag noterar hur vädret förändras utanför mitt fönster. Den hårda blåsten tvekar en smula men så bestämmer den sig och samlar all sin kraft och tar i så det knakar. Trädkronorna vajar som rö i vinden. Regnet vräker ner. Det tjuter och det viner runt huset. Fönsterrutorna skallrar och molnen far fram som jehun över himlen. Nu är det storm!

Det är vackert och det är grannt. Det härligt att se ett hav som piskar sina vågor till skum. Och visst är det något visst att se hur naturen vrider och vänder sig i plågor. Men det bästa är att jag får sitta på parkettplats här hemma. Inomhus. För här ute på landet med öppna fält rakt ut mot havet ligger vi illa till när det stormar. Då händer det, titt som tätt, att strömmen försvinner.

Med åren har jag lärt mig vad det är som gäller. Vatten tappas upp i ämbar i badrummet. Vattenflaskor fylls. Jag kokar vatten och häller på termos. Spritköket rotas fram ur garderoben och rödspriten tas fram från källartrappan. Ficklamporna får sig en översyn och gamla batterier byts ut. Jag går runt i huset och ser till att det finns ljus och tändare i varje rum. Filtar tas fram och sockor sätts på fötterna. Nu är allt förberett och det kan storma bäst det vill!

Höstens första storm klarar vi med glans. Mumin, som är hemma och hälsar på, ger sig ut i trädgården och röjer upp efter ett träd som dukat under i den hårda vinden. I övrigt har det inte hänt något dramatiskt. Vi får behålla elen hela tiden och blommorna kan få allt vatten som tappats upp. Men det är nu som jag åter igen funderar varför jag inte investerat i en värmande kamin. För det tar inte många timmar utan el innan mitt hus blir utkylt och rått. Det lär alldeles säkert komma fler stormar och strömmen kommer att försvinna både en och flera gånger. Jag får nog ta och skärpa mig och snarast kolla upp det där med kaminer i allafall!

Illustration Tove Jansson.