Nattbastu

Ute tjöt vinden och fönsterrutorna skallrade i den mörka natten. Egentligen tänkte jag gå och lägga mig men P hindrade mig med orden: " Men det är klart att du skall gå i nattbastu. Tänk vad härligt att sitta där i mörkret och stormen! Och tänk vad du skall ha att berätta för dem i Sverige!" Jag slängde alla betänkligheter över bord och nappade på kroken.

Med lykta och bastukorg i ena handen och min krycka i den andra gick jag den slingrande stigen ut mot bastun som låg längst där ute på udden. Mörkret var stort, stormen piskade havet och slet i buskarna där jag stapplade fram. Jag gick försiktigt med små, små steg för jag ville ju inte ramla. Där framme såg jag bastun i det dunkla månskenet och jag var glad att jag kände stigen sedan innan.

Jag öppnade dörren och steg in i bastukammaren. P hade tänt ljus överallt och det lyste så vackert. Jag drog in lukten av gammal varm vedeldad bastu och suckade lyckligt. Ljusen reflekterade sig i fönstren mot havet och jag hörde havet ryta några meter ifrån mig. Jag klädde av mig i den dunkla belysningen, lindade in länkkorven i folie och öppnade dörren in till bastun.
Veden sprakade i bastu-ugnen och den fuktiga värmen slog emot mig. Ett litet ljus brann i det vackra fyrhuset i hörnet och det tog några sekunder att orientera sig i mörkret. Jag satte korven på bastu-ugnen och klättrade försiktigt högst upp på bastulaven. Väl tillrätta slängde jag löyly på stenarna.

Värmen sköljde över mig i heta vågor vartefter som jag öste stenarna med vatten. Porerna öppnade sig och smutsen svettades ur min blanka kropp. Ute rasade stormen i den mörka natten och tog tag i bastun och fönsterrutorna ut mot det svarta havet. Jag satt och lyssnade till naturen och kände hur stressen lämnade mig med svetten som rann ner för min runda kropp. Detta är livet, tänkte jag och kände mig oerhört lycklig. Tänk att alltid ha tillgång till detta! Så oerhört otroligt underbart!

Jag tvättade mig i havsvattnet som P burit upp till mig. Under skrik sköljde jag mig med ämbar efter ämbar med kallt havsvatten. Jag vågade inte gå ner för stenarna till vattnet i den mörka natten med min krycka och mitt trasiga knä. Men ämbar med havsvatten var gott nog. I bastukammaren dukade jag upp min festmåltid med länkkorven från bastustenarna och Hartwalls gula Jaffa. Jag njöt av varje tugga och förundrades än en gång över att den finska korven är så fantastiskt god. Kanske är jag partisk. Kanske inte.

Väl uppe i sommarvillan igen somnade jag snart med mitt våta huvud mot kudden. Att jag sedan såg ut som skogstrollet i håret nästa morgon gjorde absolut ingenting.


Illustration; Snusmumriken by somanita.