onsdag 17 december 2008

Jordskalv

Omskakade. Omtumlade. Mycket förvånade och smått chockade. Det var nog så vi kände oss lite till mans här i Skåne igår morse. Jordskalvet var självklart det stora samtalsämnet igår. Skåne, Sverige och hela norden funderade och diskuterade.

Kände du av något? Människor som aldrig annars pratar med varandra ställde frågan. Nu var vi alla vänner med varandra. I affären, på bussen, hos tandläkaren, per telefon och på facebook - överallt frågades det. Det jämfördes och utbyttes erfarenheter av detta vårt första och kanske enda jordskalv. Upplevelserna var mycket skiftande hos oss som upplevde skalvet. Det fanns de som vaknade till skalvet, som Snorkfröken, och mycket skrämda hoppade ur den skakande sängen. De fanns de som redan var uppe, som jag, och fick hålla i det plötsligt mycket bångstyriga skrivbordet. Och så fanns det ju de, som Mumin, som sov sig igenom hela jordskalvet och inte märkte någonting.

Först var det lite svårt att förstå vad det var som egentligen höll på att hända. Hade någon kört in i huset utan att vi hört och märkt det? Hade det varit någon explosion som vi inte hört men som vi kände? Plötsligt så bara skadade allt riktigt ordentligt. Tankarna ilade snabbt genom huvudet. Man hinner tänka otroligt mycket under bråkdelen av en sekund. Men mycket snabbt förstod vi att det faktiskt var ett jordskalv som vi upplevde. Otroligt men sant. Fastän det inte skall hända på våra breddgrader. Skrämmande och samtidigt en lättnad att det inte var värre än det var.

Vilken lycka att vi bor i en så trygg del av världen. Vi är förskonade från naturkatastrofer av värre slag. Vi behöver inte oroa oss för mycket kraftiga jordbävningar, orkaner och översvämningar. Inte vara rädda för svält och krig. Vi är mycket lyckligt lottade och det blir man varse då något som detta händer. Tänk att vi kände så mycket av skalvet här uppe i nordvästra Skåne! Fastän epicentrum var borta i Tomelilla på tröskeln till Österlen.

Gårdagen kommer att gå till historieböckerna. Det kommer att noteras att ett kraftigt jordskalv med magnituden 4.7 på Richterskalan drabbade Skåne den 16:e december 2008. Vi har upplevt ett stycke historia. Det känns mäktigt och smått surrealistiskt.

Illustrationer av Tove Jansson ur boken "Kometen kommer".

2 kommentarer:

Anonym sa...

Helt sjukt...och jag som var i Göteborg, skulle på något konstigt vis också velat uppleva det...tror jag eller ja jag vet inte!
Tydligen "visste" jag att det skulle hända eftersom jag byggde pepparkashuset så att det redan var sönderskakat :)

Anonym sa...

hehe... Du har fått mycket beröm för ditt fina Papparkakshus av både Fredrik och Jannica..

Det är konst!!

Kram