Snorkfröken och hennes barndomsvän

I morgon efter lunch får jag gäster. Det är Snorkfröken och hennes gamla barndomsvän J som tittar in. De tittar in på en fika och så skall J visa upp sin lille son K.

Tänk vad tiden går fort! Det var inte länge sedan de var två osnutna tonårsflickor som fnissande satt hemma i Snorkfrökens rum. De var inte länge sedan det ringde på dörren och en upprörd pappa längre ner på gatan ville prata ett sanningens ord med mig om min dotter och hennes kamrat. De hade skrivit mycket fula ord om hans dotter på varenda elcentral och lyktstolpe längs gatan. Jag skämdes något alldeles förfärligt och flickorna fick vackert be om ursäkt. De fick även ge sig ut med skurmedel och trasor och tvätta bort de mycket fula skällsorden.

Tänk då vi åkte buss tillsammans ned till Italien då Storstadsfilifjonkan bodde strax utanför Venedig. Vilka minnen! Två stycken blonda femtonåringar i Italien!! Gossarna samlades i klasar utanför husets höga mur och röda rosor slängdes över muren. Vart än vi gick i den lilla staden var de båda i alla italienska pojkars blickfång. Både unga och gamla pojkar slängde sina heta blickar efter de vackra blondinerna. Eller då vi var i Venedig och de inte fick komma in i Markuskyrkan för de hade för korta kjolar. Jag och Storstadsfilifjonkan lånade ut våra kjolar och fick sitta halvnakna på en bänk på Markusplatsen bara för att de inte skulle gå miste om den vackra sevärdheten på grund av sin lätta klädsel. Säg vad gör man inte för sina barn??

Nu är de båda stora och bor i sina egna hus. Lilla J blev mamma i sommar till en liten son. Jag har sett honom som hastigast en gång tidigare då jag fortfarande satt i rullstolen. Nu skall lille K visas upp ordentligt och det skall bli så roligt. Vi skall dricka te och äta toscakaka. Vi skall frossa i gamla minnen och foton. Tala om deras gamla bus, killar och hästar. Tänk vad roligt det skall bli!