Datorproblem

Jag brukade titta på dem så där lite medlidsamt. Stackarna, tänkte jag, har de ingen dator där hemma eftersom det sitter här på bibblan? Guuud, vad skönt att ha en egen dator så man inte behöver sitta där! Men här sitter jag själv nu. På bibblan. Och gör mina ärenden på nätet. För vad skall jag göra då min egen dator gått på semester och inte alls vill vara med längre?

Det är flera år sedan jag var här i datorhörnan. Det var på den tiden då vi inte hade dator hemma. Jag ringde och bokade tid och så fick jag mig en timme tilldelad. Mina muminbarn gjorde detsamma och vi var så tacksamma för denna tjänst som biblioteket erbjöd helt gratis. Tiden gick och även jag den hårt arbetande, ensamstående trebarnsmamman fick råd att köpa dator. Begagnad förvisso men den fungerade och det var huvudsaken. I början hade vi inget abonnemang och vi köpte refillkort på Tiscali för en hundring åt gången. Det fungerade utmärkt och vi var så nöjda med det.

Utvecklingen gick framåt och snart fick vi uppringt modem. Nu hade vi alla blivit så vana vid internet och vi blev snart trötta på det uppringda modemet. Långsamt, långsamt var bara förnamnet!!! Men vi bodde ju ute på landet och hit kom det inga bredband i första taget. Vår lycka var total då det en dag låg ett informationsblad i vår brevlåda att även vår telestation skulle få bredband och vi var inte sena att hoppa på erbjudandet. Så nu sitter jag med bredband där ute på landet. Förvisso inte det snabbaste bredbandet i världen men tillräckligt snabbt för mig.

Men vad hjälper det att man har bredband om man inte har en dator som fungerar? Inte mycket! Jag kan inte gå ut på facebook, jag kan inte läsa min mail och jag kan inte skriva i min blogg. Jag känner mig helt utanför och jag saknar min dagliga kontakt med omvärlden alldeles enormt! Mina muminbarn får gå in på min mail, på facebook och på min blogg. De får rapportera allt vad som händer på mina olika konton och jag känner mig så utanför! Inte kan jag svara och inte kan jag läsa om vad som händer där ute i facebookvärlden. Jag får nöja mig med andrahandsinformation och det känns inte roligt alls.

Man saknar inte kossan förrän båset är tomt. Och så är det verkligen. Jag hade ingen aning om hur beroende jag var av mitt internetliv. Jag saknar enormt mycket att gå in på facebook och kolla mina vänners status. Jag saknar att kunna kommentera och att bli kommenterad. Jag saknar alla mina vänner som jag träffar där ute i cybervärlden varje dag. Jag saknar dem alldeles enormt!

Men snart är räddning på väg. Snusmumriken skall ta hand om min dator och försöka lösa mina problem. Nu hoppas jag att det inte är en totalkrasch på datorn och att han skall kunna fixa det på några dagar. Jag hoppas och ber att det är så för annars vet jag inte vad jag skall göra!!


Illustration: Okänd.