Fredrik Virtanen

"Här. Ta den här du. I bloggform är den visst - lättläst m a o - och titta den börjar med att han är på Hultsfredsfestivalen. Det kan väl vara kul att läsa om Hultan ur en musikrecensents perspektiv du som är på väg dit och allt? Du vet väl vem han är, va? Han jobbar på Aftonbladet som någon sorts skribent och musikkritiker eller något sånt." Jag tittade på Lilla My där vi stod mellan hyllorna på bibblan och stack boken under näsan på henne. "Ja, ja, jag vet vem han är, och mamma, nej -jag tänker INTE låna den." Hon vände mig ryggen och fortsatte söka efter boken hon kommit för att låna. Vi var nästan klara med vårt besök då hon ryckte boken ur min hand och suckade uppgivet; " Okay då, jag tar väl den också!"

Men tiden gick alldeles för fort och snart hade Lilla My och Sniff lämnat Skåne och åkt tillbaka till Stockholm. Boken jag mer eller mindre tvingat på henne förblev oläst. Efter hon åkt hittade jag den i hennes rum och jag placerade den i trappan för vidare distrubution tillbaka till biblioteket. Själv hade jag absolut inte för avsikt att läsa den för jag hade redan min uppfattning klar om författaren. För mig var han en överskattad slyngel på Aftonbladet som syntes precis överallt och vars populäritet var helt obegripbar och honom tänkte jag verkligen inte lägga min tid på!

Jag vet inte hur det kom sig men en dag tog jag boken och satte mig ner och läste lite förstrött. Och snart var jag fångad. Herregud, vilken skribent! Han var kaxigt grabbig, rolig och nonchalant. Han var sårbar, hudlös och skör. Han var helt otrolig! Hans språk var som prosa, som den ljuvaste musik. Jag blev förförd, förlorad och besatt. Jag kunde knappt sluta läsa och var jag tvungen att sluta längtade jag tills jag fick fortsätta läsa igen. Samtidigt var jag så rädd för att läsa för då tog boken snart slut och jag kände allt som oftast oroligt efter hur mycket jag hade kvar. Jag var så lycklig i mitt läsande och jag var så glad för en sådan här läsupplevelse var det länge sedan jag hade. Och en sådan känsla slår det mesta.

Jag har nu upptäckt Fredrik Virtanen sådär hundra år efter alla andra. Jag har helt och hållet fått revidera min förutfattade mening om författaren som visade sig vara en mogen man och inte alls den slyngel jag trott han var. Jag vet inte ens varför jag hade den åsikten om honom för jag kan ju inte påstå att jag läst honom nämnvärt innan. Jag hade verkligen dömt honom ohörd (oläst) och det skäms jag för. För så här är det, Fredrik Virtanen. Du är bra! Helt enkelt skitbra!

Illustration Tove Jansson.


Bok: "Olyckligt kär i ingen speciell" Fredrik Virtanen.