Äntligen, äntligen kom kattungarna!

Jag sov så dåligt igår natt. Jag vaknade strax efter fyra på morgonen av en mardröm. Jag hade drömt att Elsa äntligen födde och allt gick fel. Hon liksom sprack, inga ungar kom ut, och så smälte hennes kropp bort i någon konstig materia precis som i den värsta alien-film. Jag låg där och funderade en stund och sedan steg jag upp. Det kunde ju vara ett tecken, tänkte jag, och hastade iväg ner för trappan till nedervåningen det fortaste jag kunde.

Försiktigt, försiktigt öppnade jag dörren till matrummet som varit Elsas hemvist de senaste nätterna. En mycket uppbragd Elsa kom emot mig och jamade högljutt. " Var faaan har du hållit hus??" verkade hon säga. "Ser du vad som har hänt!!?? Titta, titta, titta däääär! Vad är det där för något??? " Hon sprang fram och tillbaka mellan mig och kattkorgen och pratade och pratade. "OCH TITTA SOM JAG SER UUUT!! Det är ju heeelt sanslöst! Åhh min guuud - nu måste jag lägga mig igen för jag får så ont!! Och du - DU GÅR INGENSTANS!!" Hon spände sina klarblå i mig och vek inte en tum med blicken.

Jag satte mig på en pall brevid korgen och pratade med Elsa. "Men så duktig du är!" sade jag, "Nu skall du tvätta de där små liven lite grand. Annars fryser de nog och så vill de kanske ha lite mjölk av dig också." Men Elsa struntade blankt i de två ungarna. Hon var i full färd med att putsa sin vackra päls. Jag puffade ungarna närmare henne, lade hennes nos till dem åtskilliga gånger men Elsa brydde sig föga. Och då Elsa är i full färd med pälsrengöringen var det dags igen. Kattunge nummer tre anlände 04.39. Samma procedur upprepades nu - Elsa brydde sig inte om ungarna. Pälstvagningen var mycket, mycket viktigare. Jag hade verkligen fullt sjå med att få henne intresserad.

Nu hade jag suttit på pallen ett bra tag. Jag slängde längtansfulla blickar mot länsstolen i hörnet alldeles brevid. Ryggen värkte, knät likaså. Jag behövde ju inte sitta här och hänga över kattkorgen, tänkte jag, och hämtade min fotpall och en filt och satte mig lite bekvämare. Men det skulle jag inte ha gjort. Lilla Elsa tyckte också det där - det där såg ju härligt ut - och hon var minsann om möjligt ännu tröttare än jag. Högljutt talade hon om för mig att även hon ville ligga i länsstolen. Så hon lämnade helt sonika sina nyfödda och hoppade upp i min famn. Och jag satte ner henne igen. Hon hoppade upp - jag satte henne ner. Och så där höll vi på ett tag. Till slut gav jag upp och satte mig på pallen igen. Nöjd och belåten att ha mig hängandes över korgen höll sig Elsa äntligen på plats. Och då kommer kattunge nummer fyra. Klockan 05.39. Elsa tittade på mig och såg ut att tänka; Nu får det väl ändå vara bra!!??

Efter en stund stod det klart att nu var förlossningen över. Elsas andning blev lugnare, hon kom till ro på ett helt annat sätt och nu hade hon tid att ta sig en titt på sina ungar allt medan hon frenetiskt rengjorde sig. Hon gav ungarna en omgång med tungan då ändå höll att tvätta sig och hon lät dem böka på sin mage för att de skulle hitta hennes spenar. Jag hjälpte till, klappade om Elsa, och talade om för henne vilken otroligt duktig mamma hon var. Elsa verkade mycket belåten med vad hon åstadkommit och jag var så glad att allting gått så himla bra.

Nu har ett dygn gått och allting flyter på. Nya rena filtar har lagts in i korgen. Ungarna är tvättade och rena. Det är inte så lätt att se skillnad på dem ännu förutom att det är två tjockisar och så två lite mindre. Elsa har ätit oxfärs, som hon älskar, med god aptit. Hennes päls är skinande ren och det syns inte ett spår efter gårdagsnattens dramatik. Hon tar väl hand om sina ungar och har anammat modersrollen med bravur.

Än så länge hålls dörren till Elsas rum stängd. Där inne i det varma rummet skall Elsa och ungarna få lugn och ro och rå om varandra. Men jag kan knappt vänta tills de öppnar ögonen! Och jag kan knappt vänta på de skall ta sig ur korgen och ge sig ut på äventyr! Tänk vad härligt det skall bli med fyra små birma-tusse-nusse-bollar som rusar rundor i hela huset! Bara tänk!

Privat bild.