Karaktär

Och så är det måndag igen. Och än en gång spottar jag i nävarna och tar tag i problemet. Problemet som överskuggar allt annat. Min vikt. Jag förstår inte vad det är för fel på mig. Var någonstans är min karaktär? Den lyser med sin frånvaro. Det kan man lugnt konstatera.

Vad är det som är så svårt? Jag följer GI- recepten nogsamt. Jag uppskattar verkligen den mycket goda maten som jag får äta. Och jag äter nyttig frukost, äter frukt mellan måltiderna och ser till att dricka ordentligt. Allt det här fungerar alldeles utmärkt i några dagar. Men sedan är det stopp. Tvärstopp.

Helt plötsligt kan jag inte vara utan sötsaker längre. Den nyttiga mörka chokladen som ligger i mitt skåp lockar inte. Nej, här skall det vara mjölkchoklad och salta saker. Gärna lite hembakade kakor men även köpekakor slinker ner. Och så smakar ju glass alldeles underbart emellan varven. Allt vett försvinner ur mitt huvud och jag frossar i sötsaker och njuter hämningslöst. Jag är lycklig och mår bra. Vilken lycka att det finns så mycket som är gott!

Men dur vänds i moll. Eftertankens kranka blekhet slår med full kraft mot mitt arma samvete. Jag böjer min huvud och blicken vill inte möta min spegelbild. Jag skäms, jag skäms och alla kläder sitter som korvskinn på min runda kropp. Vågen visar samma tunga vikt som den gjort ett bra tag nu. Och jag trivs inte alls.

Varför, varför kan jag inte vara lika stark i anden som Snorkfröken? Hon som galant klarat av att gå ner fem kilo sedan vi bestämde oss i mitten på januari. Men nu är det måndag igen och jag tar ännu en chans att försöka starta mitt nya liv. Jag hoppas att jag skall klara det bättre denna gång. Det gäller att aldrig ge upp!