Sammanfattning

Så är jag hemma igen. Klockan är sju på kvällen och jag har varit borta en hel lång dag. Jag är trött, trött och jag tror inte det blir något problem för mig att somna ikväll.


Vad har jag lärt mig idag? Jo, att rulltrappor går jättefort. Verkligen jättefort! Det har jag inte märkt innan. Det var inget alternativ för en muminmamma på kryckor så det fick bli hissen ner till perrongen istället. Idag har jag också lärt mig att jag inte kan stiga på ett tåg hur som helst. Vid vissa dörrar var avståndet mellan tåg och perrong upp till en halv meter. Det var verkligen inget som en halvkass muminmamma ville skutta över. Jag fick söka mig till andra dörrar och där var trappstegen väldigt högt över marken. Men jag kom ombord till slut. Jag har också lärt mig att även om man tar reda på från vilken perrong ett tåg skall gå så stämmer det inte alltid. Och jag hinner definitivt inte fram till mitt tåg vid sådana ändringar.

Idag har jag lärt mig att jag har många vänner. Jag hittar dem i mailen jag läser igenom på jobbet där jag ser hälsningar från samarbetspartners ute i Europa. Personalen på stamkrogen har saknat mig enormt och ger mig hårda kramar. Frissan tvärs över gatan vill inget hellre än att genast sätta saxen i mitt hår och skvallra om ett helt år som gått sedan vi senast sågs. Jag har också kommit till insikt att busschaufförer och resenärer har saknat mig. Pendlarkamrater som jag inte sett sedan förra våren har kramat mig och krävt att få höra min historia från början. Alla har de velat höra och jag har fått berätta. Om och om igen.

Nu är jag trött. Trött, nöjd och glad. I morgon skall jag vila ordentligt. Mitt knä värker och vill vila. Men det var mödan värt. Och nästa vecka skall jag göra det igen.


Illustration Tove Jansson.