Det rosa uthuset

Dagen innan Mumin flyttade till Köpenhamn kom Snorkfröken med stora skåpbilen hem till oss. För vi skulle inte bara hjälpa Mumin med att flytta. Vi skulle också ta itu med med något som väntat på mig länge.

Då vi flyttade hit för många år sedan hamnade en salig blandning av saker i uthuset. Snorkfröken har tjatat på mig i flera år att jag måste ta itu med eländet och tömma uthuset på allt skräp. Äntligen kom jag nu till skott och det var inte en dag för tidigt om man säger så.

Helt otroligt. Helt sanslöst så mycket skit jag samlat på mig genom åren! Gamla trasiga möbler, kläder, leksaker och allsköns bråte. Tiden har gått och uthuset har fyllts på med trasiga cyklar, gamla gräsklippare, metspön, rostiga grillar och ännu mer bråte. Till slut kom vi knappt in där ens. Så fullt var det.

Sju byråer i varierande skick, sängar, matbord, otaliga hyllor, soffor och gud vet vad har transporterats till tippen. Med arbetshandskar på bläddrade jag försiktigt genom ett stort antal fuktskadade kartonger och grovsorterade för vidare transport. Mumin och Snorkfröken fick bära allting eftersom jag fortfarande är lite klen. Men det lilla jag kunde göra släpade även jag. Under skrik och tjurrusningar undan gigantiska spindlar lyckades vi tömma uthuset på mesta av skräpet innan regnet kom. Sedan följde ett regn, som mer eller mindre hållit på i två dygn och som måste vara i klass med syndafloden, och satte stopp för vårt slit. Och lika bra var det för vi tvungna att ta itu med Mumins flytt också.

Nu är jag igång i allafall. Det lilla som är kvar tar jag och Snorkfröken så fort det blir tillfälle till det. Sedan skall jag sopa de två rummen och glädjas över att allting är borta. Det är så skönt att det äntligen blev gjort. Att jag äntligen, äntligen har rensat bort tjugo års skräp. Aldrig någonsin att jag kommer att samla på mig en massa elände igen! Never ever!


Illustration Tove Jansson.