tisdag 30 juni 2009

Kattdramatik

"Mamma! Mamma!!! Kom genast!!!!" Lilla My skrek hysteriskt på mig och jag släppte allt vad jag hade för händer och haltande rusade jag ut i hallen. Ett drama utan dess like utspelade sig för mina ögon på den stora gräsmattan.

Lilla My sprang med Cajsa i famnen och sparkade och skrek åt den Svarta Katten som nu hade vänt sig mot Elsa. Elsa sprang för livet - vilket inte var så lätt då hon var fastkedjad vid trädet - och snart hade den Svarta Katten slängt sig över henne. Rullande flera meter i ett virrvarr av katter lyckades Elsa slita sig från sitt koppel och sprang raka vägen in i huset. Jag smällde igen dörren efter henne och tittade på Lilla My. Hon satt med Cajsa i famnen och höll henne hårt. Cajsa var så chockad och rädd att hon bajsade och kissade på sig där hon satt i Lilla Mys famn. Den Svarta Katten slängde en lång blick på dem innan han beslutade sig för att gå vidare. Lugnt och maktligt och med ingen brådska alls. Det var helt klart vem som var kattkung över min trädgård.

Lilla My duschade och tvättade båda katterna och pysslade om dem efteråt. Mitt i gosandet med Cajsa upptäcker Lilla My att Cajsa var skadad och det ganska så rejält. "Vi måste nog åka in med henne till djursjukhuset" grät Lilla My och visste inte till sig av förtvivlan. Efter samtal med veterinär var det bara att packa in katten i bur och åka in till Helsingborg. Snorkfröken och Snusmumriken som kommit och hälsat tog med sig Cajsa, Lilla My och Sniff och åkte iväg.

Efter flera timmars väntande undersöktes Cajsa. Hon var illa tilltygad på höger bakben av den Svarta Katten som hade bitit henne och slitit upp stort, djupt sår som blottade hela muskeln. Lilla Cajsa fick sövas och sys och hon måste stanna kvar över natten för tillsyn. Lilla My grät och Sniff tröstade henne så gott det gick. Det kändes tungt att lämna Cajsa men samtidigt var det skönt att hon fick den vård hon behövde.

Nu har vi fått hem en katt med tratt. Cajsa har dräneringsrör på benet som måste putsas och ses om några gånger om dagen. Hon äter penicillin och smärtstillande - vilket hon inte alls gillar -och lite liten och ynklig är hon nog. Men hon är så glad att vara hemma igen och stryker sig mot mina ben så gott det nu går med tratt och allt och hon kurrar av belåtenhet av all uppmärksamhet hon får. Lilla Elsa, som klarade sig helskinnad undan med blotta förskräckelsen, får bo i en annan del av huset. Hon förstår inte att hon inte får tvätta och pyssla om Cajsa och surar något enormt. Men det är bara att gilla läget för lilla Elsa. På torsdag skall vi in till djursjukthuset igen och ta bort dräneringsröret och om två veckor skall styngnen tas bort.

Behöver jag tillägga att jag inte är speciellt förtjust i den Svarta Katten längre. Det kan ju inte vara meningen att jag inte skall kunna ha mina katter i koppel i trädgården utan att riskera deras liv. Jag funderar skarpt på att ringa upp till slottet och be deras jägare skjuta den Svarta Katten. För så här kan det inte vara i allafall.

Och vilken jävla tur att mina katter är försäkrade. Rent ut sagt!


Illustration Tove Jansson.

2 kommentarer:

Anonym sa...

vilken dramatik !!!
Hua då , ska ni varje sommar ha någon som har problem med något ben eller ??

Anonym sa...

Men lilla lilla kisen, fick uppdatering om detta igår på stranden. Stackars lilla söta. Ja stackars dem båda.
Nu gillar vi inte stora svarta katter som går lösa!!

Kram