Det var något alldeles speciellt den där smällkalla februaridagen i mitten på sextiotalet. Vi skulle åka häst och släde och vi var mycket förväntansfulla. Tänk vad spännande att få sitta under ett täcke i en släde och åka en liten sväng ut på isen! Då vi kom tillbaka till barnträdgården väntade hetvägg och varm choklad. Sedan dess är jag förlorad.Fastlagsbullar är det godaste jag vet. Jag tillhör dem som är evigt tacksam för att man lättat på restriktionerna och jag köper min första fastlagsbulle redan i mellandagarna. Sedan äter jag fastlagsbullar någon gång i veckan tills de slutas sälja. Det är hur gott som helst!
I år sätter min sjukskrivning käppar i hjulet. Jag kan inte få tag i mina favoritfastlagsbullar. Jag får nöja mig med fastlagsbullar från Ica Kvantum i Höganäs. Vår lokala Ica Kvantumbutik bakar väldigt goda fastlagsbullar i sin förbutik så det står jag ut med. Men de absolut godaste fastlagsbullarna säljs dock på Café Mäster Hans vid Stortorget i Malmö. De är lagom stora och har mycket grädde. Mandeln är hackad och är uppblandad i grädden. De är helt fantastiska. Och svindyra. Jag brukar inte handla dem varje vecka men någon gång per månad släpar jag de dyra fastlagsbullarna genom halva Skåne. Det är det värt!
Det är viktigt för mig att en fastlagsbulle har mycket grädde. Bullarna får inte vara för små och de får inte ha för mycket mandelmassa. Fastlagsbullarna skall absolut vara färska och köpas över disk. Färdigförpackade fastlagsbullar är inte min melodi och dessa köper jag endast i yttersta nödfall. Det är mycket som skall stämma med en fastlagsbulle och det är inte roligt att bli besviken.
Fastlagsbulle. Jag tycker att de heter så. Jag använder ordet fastlagsbulle precis som vi gör i Finland och i Skåne. Inte semla. Semla är förresten något helt annat i Finland. Ber du att få en semla blir du serverad en ost-och skinkfralla. Bara så du vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar