Ortos och skoinlägg

Jag har nu varit borta från min arbetsplats i tio månader. Jag kunde till och med fött barn i lönndom utan att någon märkt det. Nästan i alla fall. Men nu är jag på väg tillbaka till det normala arbetslivet så smått igen. Så är det planerat.

I morgon skall jag till ortopedteknikerna på Helsingborgs lasarett. Jag skall få en knärortos och skoinlägg. Det är inte utan att man känner sig lite gammal och skröplig. Detta besök hos teknikerna innebär att jag nu får en benskena som håller mitt galna, glappande knä på plats. Skoinläggen hjälper till att stabilisera upp mitt knä. Äntligen blir jag mer säker och stabil i min gång även om jag inte får slänga mina kryckor på ett bra tag än. Så fort jag får min ortos får jag börja min arbetsträning och åka till jobbet. Jag börjar med någon dag i veckan och ökar på under våren fram till maj.

Jag känner mig faktiskt lite nervös. Hur skall det fungera i verkligheten? Taxi in till Helsingborg på morgonen och sedan tåg till Malmö. I Malmö tar jag stadsbussen till jobbet. Hur skall det gå med rulltrappor, överfulla tåg och bussar? Tänk om det blir en massa snö, is, slask och våta golv i terminalerna? Jäktande, springande människor som inte tar någon hänsyn. Men om jag skulle ramla så är det väl alltid någon som hjälper mig? Jag tror och hoppas att de inte låter mig bara ligga där. Så illa kan det inte vara. För jag kommer ju inte upp utan hjälp.

Jag skall inte ta ut några sorger i förskott. Allting kanske går som en dans. Jag kanske blir positivt överraskad av alla snälla medmänniskor som inget hellre vill än ge mig en hjälpande hand. Och det bästa med hela reseproceduren är jag kommer fram till mitt jobb. Och då är det mödan värt!


Illustration Tove Jansson.