Kattmamma

Snorkfröken tycker jag är en hjärtlös kattmamma. Jag låter mina katter sova ensamma på nedervåningen om nätterna. Och stänger dörren om dem, gud bevars!

"Du älskar inte dina katter! Alldeles ensamma är de. Utan någon kattmamma att sova hos om natten. Och jättemörkt är det där ute. De kan ju vara rädda!" säger Snorkfröken indignerat till mig. Själv låter hon sina två katter, Gözzta och Bonuz, fritt springa omkring i hennes och Snusmumrikens hus om nätterna.

Vad blir då resultatet av att låta två STORA katter, Norsk Skogkatt och Maine Coon katt, fritt få härja i huset nattetid? Jo, påföljden blir att jag har hela sängen full av två jättekatter när jag sover över hos Snorkfröken. Två jättekatter som halva natten pockar på min uppmärksamhet. Som vill gosa. Och tvätta mig för jag är ju tydligen väldigt smutsig också. Två gigantiska katter som spinnande trampar på mig i ett urgammalt beteende för att EVENTUELLT få en droppe mjölk ur min trötta kropp. Två jättekatter som plötsligt skall leka, mitt i natten, och anfaller mig och varandra så att täcken och kuddar flyger. Två jättekatter som tycker att nu, NU MED DETSAMMA, är det dags att stiga upp och äta. Och matskålen är tom. Klockan halv fyra på morgonen! Jag betackar mig för dylikt! Då det är dags att stiga upp är jag om möjligt ännu tröttare än då jag gick till sängs.

Jag har valt en helt annan väg än Snorkfröken. Jag låter mina katter fritt få härja på nedervåningen nattetid. Bakom stängd dörr. Och vad blir reultatet av detta? Jo, jag sover lugnt och skönt i min säng om nätterna. Ingen som väcker mig, ingen som stör. Jag kan sova tills väckarklockan ringer och det är dags att stiga upp på riktigt. Då går jag ner till nedervåningen och öppnar dörren. Två gosiga, kärlekstörstande katter möter mig och vill visa mig hur mycket de älskar mig. Spinnande trycker de sina mjuka, varma kroppar mot mina ben så jag nästan snubblar. " Oh - vad vi har saknat dig, gullekattmamma, mjauar de till mig. Så bra att du kommer ner nu! Vi är lite hungriga och törstiga och vi har saknat dig så mycket, så mycket!" Och jag klappar, gosar, pratar och serverar mat. Utvilad, pigg och glad efter en natt med ostörd sömn.

Självklart älskar jag mina busiga kattbarnbarn, Gözzta och Bonuz. Tro inte annat! De är otroligt gosiga, söta och fina. De t o m ringer till mig ibland och spinnande berättar vad som hänt sedan vi senast sågs. Hur många kattbarnbarn gör det?

Illustration Tove Jansson.