Let´s dance

"Det är JÄTTEROLIGT - hur kul som helst! Det är inte alls svårt - jag lovar dig! " Hennes ansikte strålade då hon tittade förväntansfullt på mig. "Ehh - ja, jag vet inte jag. Men säger du det så får jag väl tro dig. Det skadar ju inte att försöka!" tillade jag försiktigt. Och sedan var jag fast. Nu var jag tvungen att lära mig dansa salsa.

Det var på en mässa i Riga som jag träffade henne. Hon jobbade i Malmö så vi kände gemenskap även om vi aldrig träffats förrut. Vi hade väldigt trevligt på fritiden och vi lärde känna varandra då vi gick ut på egna äventyr bland Rigas marknader och butiker. Det var under en sådan promenad hon berättade att hon var sambo med en cuban och att hon hade salsakurser om kvällarna hemma i Malmö. Och nu var jag inbjuden.

Steg bak och steg fram, tramp till sidan och cross over. Rullande axlar, rullande höfter. Hand på nedre delen av ryggen. Hand på axel. Snurrande kroppar. Tätt, tätt. Det gällde att inte vara blyg. Så nära en man har jag inte varit i någon annas dans. Inte mycket mer än ett frimärke fick plats mellan våra svettiga kroppar.

Den stora salsafebern hade ännu inte kommit till Sverige och vi var ett litet gäng som samlades om måndagkvällarna den där hösten för många år sedan. Jag kände ingen förutom dansläraren men det gjorde ingenting. Vi var alla glada amatörer som tog våra första stapplande salsasteg. Den enda som tröttnade var den sure, äkte mannen (inte min!) som redan första kvällen stormade ut ur danssalen efter en timmes slit med fötter och höfter. Han slängde igen dörren med ett brak och kom aldrig tillbaka.

Det var en mycket trevlig kurs men det blev bara den hösten med salsa. Sedan tog det slut. Det blev för slitsamt att inte kunna ta sig hem på måndagkvällarna och jag var tvungen att sova borta alldeles för mycket. Jag blev ingen salsadrottning men jag hade otroligt roligt så länge det varade. Nu nöjer jag mig med att se salsa på TV. Men vem vet - kanske får jag nytta av kursen någon dag!


Bild: Mumingrafitti av okänd konstnär.