Mumin är en riktig sjusovare. Det kan ta timmar att få upp honom ur sängen om morgnarna. Som i dag.Mumin hade inga föreläsningar idag och ville ha sovmorgon. Och självklart skulle den trötte sonen få sova länge denna morgon! Vid halv tio i morse, en ytterst human tid om ni frågar mig, knackade jag försiktigt på hans dörr. Då hade jag väntat länge på att få komma in i hans rum och lägga beslag på den enda datorn som fungerar för tillfället i detta hus. Jag fick inget svar och knackade nu bestämt på hans dörr. Fortfarande inte ett ljud. Då steg jag in i hans mörka rum. Rullgardinen satt som klistrad mot fönsterrutan för maximal mörkrumseffekt. Och där i en hög under täcken och kuddar låg han och snarkade.
"Stig upp nu! Klockan är redan mycket och det är dags att stiga upp" sade jag med min lenaste stämma och drog upp rullgardinen. "SLUTA!!" , vrålade plötsligt högen i sängen, "LÅT BLI!! Jag vill att det skall vara mörkt!". Men som den bestämda moder jag är drog jag ändå försiktigt upp gardinen och lät dagsljuset komma in i rummet. Nu försvann Mumin än längre ner i sängen. Och sedan låg han där ömsom snarkande och grymtande i över två timmar och snoozade. Oerhört irriterande och påfrestande för en moder som tyckte att det var dags att stiga upp redan för flera timmar sedan.
Med lock och pock lyckades jag till slut få upp Mumin ur sängen. Jag gjorde en latte till honom. Var femte minut påpekade jag att blir snart är latten alldeles kall och då är den inte alls god att dricka. Och då MYCKET motvilligt svängde han till slut sina lurviga muminben över sängkanten och steg upp. Men det satt långt inne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar