Influensa

Jag är förkyld. Dunderförkyld. Med snudd på influensan. Tror jag. I vilket fall som helst så är jag mycket eländig.

Det började i lördags morse. Jag hade väldigt ont i halsen då jag vaknade. Det var en obehaglig överraskning eftersom jag skulle ha gäster på kvällen. Jag kände efter ordentligt och bestämde mig för att det inte var något att yvas över. Lite ont i halsen har väl ingen dött av? Lördagen flöt på och jag ägnade mig åt husbestyren inför kvällen och kände mig pigg och glad. Jag kände överhuvudtaget ingenting av någon förkylning.

När gästerna hade kommit och vi satte oss till bords slog förkylningen till. Jag ömsom frös och svettades. Jag kände mig liten och ynklig. Men jag förstod fortfarande inte att jag var sjuk. Kvällen var trevlig, vi skrattade mycket och gästerna åt och drack med god aptit. Men så fort gästerna hade gått släppte allting och jag fick lägga mig på soffan. Hela kroppen värkte och jag ville bara sova. Jag var så sjuk att jag inte ens kunde gå upp på mitt sovrum på ovanvåningen. Mumin bäddade ner mig i vardagsrumssoffan och klappade om sin muminmamma. Natten var en prövning och febern härjade i min kropp. Jag trodde att jag skulle dö. Det kändes så i allafall.

Nu har det gått några dagar och jag är fortfarande en liten, ynklig muminmamma. Jag är självklart inte så eländig som jag var de första dagarna men jag är fortfarande ganska så dålig. Öronen och halsen värker. Smaklökarna har tagit semester. Jag har fortfarande lite feber och hörseln är under all kritik. Jag hoppas att förkylningen snart flyger sin kos. För så här eländig är det inte roligt att vara.


Illustration Tove Jansson ur Mumintrollets visa.