Vintersäsong

Nu har min favoritsäsong vad gäller idrott på TV börjat. Vintersäsongen. Här skall det ses på längdskidor, skidskytte, nordisk kombination och backhoppning. Och det är med Finland som segrare som gäller. Alltid. Jag kan nog påstå att jag i det närmaste är smått fanatisk. Jag kan bara inte hjälpa det. Fråga mina barn.

Längdskidor är det absoluta favoriten. Det finns inget som slår det. Kampen man mot man eller kvinna mot kvinna. De pressar sina kroppar till det yttersta och dramatiken är alltid gastkramande. Jag bara älskar det. Dreglet som hänger ner från hakan, den borrande blicken som fixeras precis framför skidspetsen, det tunga flåsandet när lungorna arbetar till bristningsgränsen. De vilar aldrig. Inte ens i nerförsbacken. Vi som är uppvuxna med att skida vet vilken prestation de utför. Jag är full av beundran, förstummad, förförd.

Finland är alltid, alltid favoriten. Vem som jag hejar på därefter beror lite på min dagsform. Det kan vara tyskar, tjecker, italienare eller ryssar. Eller någon helt annan som fått min sympati just den dagen. Sällan och aldrig har jag något övers till norrmännen. Jag vet inte varför. De är kanske lite för självgoda för min smak. Detsamma gäller svenskarna tyvärr. Lyckas de inte så är bortförklaringarna många. Väldigt många. Det tröttar att höra på sådant och smaken i munnen blir väldigt besk. Tråkigt, tycker jag.

Nu är mina TV-helger spikade fram till april ungefär. Med vinteridrott av något slag så gott som varje helg. Det är det absolut bästa jag vet. Och då vintersäsongen tar slut har en annan storfavorit precis börjat. Formula 1 - säsongen.