Musik

I vår familj gillar vi att lyssna på musik. Lilla My, Snorkfröken och jag har ganska lika musiksmak medan Mumin har en helt egen musikvärld.

Mumin gillar Death Metal. Jag hade förvisso hört talas om den men aldrig lyssnat speciellt noga. Jag hade heller igen aning om att Death Metal var en av många metalgenrer. I min oskuld trodde jag att det endast fanns en, möjligen två, sorts metalmusik. I dag vet jag bättre. Mumin har nogsamt informerat mig att det finns bl a Death Metal, Goth Metal, Heavy Metal, White Metal, Power Metal osv osv. Det finns tydligen hur många som helst. Och att det är JÄTTE skillnad på dem. Sanningen att säga så hör jag inte att skillnaden är så stor. Men jag tror honom då han säger att det är det. Ett tränat öra hör det förstås.

Vi flickor gillar pop, rock och indie. Vi gillar att gnola med i ballader och sjunga med i popdängorna. I somras var jag, väninnan C, Lilla My och Sniff på konsert med Håkan Hellström och Kent. Det var riktigt roligt. Då satt jag fortfarande i rullstolen och fick sitta på rullstolsrampen med fin utsikt över scenen. Bara det var en upplevelse i sig. En dag senare var jag, väninnan C och Snorkfröken på konsert med Paul Potts. Även då fick jag sitta på rampen. Jag fick ha ledsagare med mig på rullstolsrampen på båda konserterna. Ingen av ledsagarna hade någonsin haft en sådan fin placering på en konsert. Då var jag mycket populär kan jag säga.

Jag brukar sända musik på helgerna till mina vänner på Facebook. Inte varje helg, men nu som då. Jag tycker om känslan att veta att just denna helg sitter mina vänner ute i världen och lyssnar på musik som jag valt att sända till dem. Då känner jag att mina vänner är nära och inte så långt borta. Det är en härlig känsla.