Behagligt, bedrägligt och bekvämt

Fyra dagar. Det var inte alls meningen att jag och katterna skulle stanna så länge hos Snorkfröken. Mumin, han fick nog, och lämnade oss redan efter två dagar. Men jag ville inte åka hem.

Det var behagligt, bedrägligt och bekvämt. Bedrägligt eftersom jag inte alls hade tänkt stanna så länge. Det kändes som om jag tog en minisemester i smyg. Behagligt och bekvämt eftersom det bara var jag, Snorkfröken och alla våra katter. Det gick alldeles utmärkt att gå omkring i myskläder och skräpa hela dagen utan att känna dåligt samvete. Det var ju bara vi.

Det ringde ingen väckarklocka. Frukost och middag åt vi framför TV;n. Vi läste tidningar och böcker. Ibland satt någon av oss vid datorn och fördrev tiden. Vädret visade sig inte från sin bästa sida och vi kunde lugnt strunta i att gå utanför dörren. Tempot var minst sagt långsamt. Det kändes som om vi levde i en bubbla som aldrig sprack. Ingen brådska. Bara lugnt och skönt.

På lördag kväll fick vi besök av Snorkfrökens väninnor L och J. Goda väninnor som det går utmärkt att mysa med. Väninnan J gjorde en underbar middag till oss alla. Krämig risotto, härlig grönsallad samt efterrätt med exotiska frukter och vaniljkesella. Tänk så skönt att bara äta och dricka gott med goda vänner. Bara umgås och må bra.

Men säg det som varar för evigt. Måndag morgon grydde och vi jäktade iväg till stormarknaden. Bilen packades full med matkassar, skrikande katter och vi styrde kosan tillbaka till huset på landet. Mumin plockade vi upp vid Campus på vår väg. Men än var vi inte riktigt redo. Som en sista eftergift till det behagliga livet stannade vi till vid den lilla restaurangen vid hamnen och åt en god lunch.

Behagligt, bedrägligt och bekvämt. Underbart är kort.


Illustration Tove Jansson.