Non scholae sed vitae discimus

Mumin har börjat studera på högskola. Efter lumpen i november läste han matematik flitigt och tenterade av en kurs innan jul. Då studerade han efter sitt eget schema med sena mornar och sena nätter som den kvällmumin han är. Men nu är det andra bud som gäller. Hårda bud.


Klockan sex på morgonen ringer mumins väckarklocka. Det är alldeles svart utanför fönstret och med tunga steg går han in i duschen. Som den moderliga muminmamma jag är har även jag väckarklockan på ringning denna första studievecka. Så här i början kan det vara svårt att stiga upp och jag vill inte att han skall försova sig. Medan mumin gör sig klar har jag gjort i ordning latte. Vi sitter vid köksbordet och pratar i den tidiga morgonen innan han ger sig av i mörkret.

Än så länge kan jag rå om mitt mumintroll. Detta för att hans första termin på högskolan finns på campus i den närbelägna staden. Men från och med hösten bor han i Köpenhamn tillsammans med sitt Skrutt. Då är hans studieort den gamla universitetsstaden med pendelavstånd från den danska huvudstaden. Tillsammans med Skruttet börjar han sin vuxenliv med eget boende och ansvar. Då måste han klara sig utan sin muminmammas omsorger. Och jag måste lära mig att klara mig utan min mumin.

Non scholae sed vitae discimus. Så stod det tryckt på våra skoltröjor i flicklyceet hemma i Finland. Vi lär inte för skolan utan för livet. Och så är det ju.

Illustrationer Tove Jansson.