Skatan

Då jag var liten flicka hade vi sommarvilla med behagligt pendelavstånd från staden. Då skolan slutade den sista maj packade Mårran och Hemulen bilen full med barn och allsköns attiraljer. Sommaren kunde börja.

Sommarvillan ståtade med det något märkliga namnet Skatan. Där parkerades vi barn över sommaren. Det var en mindre bondgård beläget vid en stor sjö full med vass. Mårran och Hemulen pendlade till sina arbeten i staden under veckorna.

Sommarvillan hade inget rinnande vatten och ingen elektricitet. Värmen hölls genom att vi eldade i den svarta kökspisen som Mårran svärtade var vår. Veden högg vi i lidret och staplarna växte för var dag för det var så roligt att hugga. Vi lagade mat på den svarta köksspisen och på den lilla gasspisen. Vattnet fördes i stora dunkar från staden och den djupa brunnen fungerade som kylskåp. En hink firades ner i brunnens mörker och låg där och guppade i det kalla vattnet. Att fira hinken upp och ner förknippades alltid med livsfara då locket var mer eller mindre murket.

Om somrarna hade vi höns. På morgnarna släpptes de tio hönorna ut ur sitt hönshus och spatserade fritt omkring i vår trädgård. I morgonbestyren ingick sopning av hönshuset och under dagen höll vi utkik upp mot himmelen efter rovfåglar. Vi plockade ägg lite här och där i trädgården och mot kvällen sjasades hönorna in igen för utfodring och nattning. Då hösten kom nackade Hemulen de små stackarna och det var inget som han eller någon i familjen uppskattade. Men under den långa vintern smakade det gott med höna i grytan.

Hemulen och Mårran lade fisknät och en fiskkasse i sjön om kvällarna. Nästa morgonen rodde vi ut med båten och vittjade kassen och näten. Sedan skulle fiskarna rensas och sköljas innan vi kokade, rökte eller stekte dem. Vi hade även ett enormt trädgårdsland som skulle gallras och vattnas. Någon gång per vecka hjälptes vi åt i kvällningen med att bära vattenhinkarna från sjön. Det var tungt och slitsamt med absolut nödvändigt om vi skulle få någon skörd.

Somrarna kändes oändliga. Vi gick i simskola på förmiddagarna och badade sedan hemma vid vår strand eller vid bystranden. Vi gjorde små utflykter till den stora stenen i kohagen. Vi lekte dunk och vink. Tio stickor på ett bräde och indianer. Hemulen hade brännt gräs vid skogskanten och gjort i ordning en högklassig badmintonbana till oss. Än idag är vi barn svårslagna i denna suveräna sport. Vi plockade smultron och bär i skogen. Vi åt morötter och jordgubbar direkt från trädgårdslandet. Varje dag vandrade vi genom skogen och längs den dammiga vägen till byns butik och handlade. På vägen hem slickade vi förnöjt i oss glassen som smakade sommar, grädde och bär.

Under regniga dagar lekte vi på vinden. Vi lekte butik bakom disken som Hemulen snickrat ihop. Med sparade kartonger och låtsaspengar kände vi oss nästan vuxna. De sparade Kalle Anka-högarna, sorterade efter årtal, plöjdes igenom medan vi låg under filtarna och hörde regnet slå mot rutan. Ibland lekte vi skola med den gamla pulpeten från folkskolan.

Sommaren övergick i höst och till den första september var vi tillbaka i staden igen. Ännu en sommar var slut. Men vintern gick fort och snart var det dags att packa bilen igen för sommarens äventyr på Skatan. Tack Mårran och Hemulen för de underbara somrar vi fick!


Illustrationer av Tove Jansson.