Vikt

Nu är jag där igen. Allting i garderoben är för litet. Kläderna jag bär är mjuka och vida. Byxorna har resårband. Jag undviker definitivt att se mig i helfigurspegel. Och skulle jag bli bjuden på party hade jag antagligen fått panikattack.

Det här är inte roligt. Inte det minsta. Det är inte så att jag anser att man skall vara trådsmal. Men man skall trivas med sig själv och med sin kropp. Det gör jag inte nu. Vilket får till följd att jag äter än mer. Tröstäter och grämer mig. Går ännu ett varv till köket och kollar i skåpen efter något gott. Finns där inget så bakar jag eller gör bärpaj. Med vaniljvisp.

Men nu får det vara slut! Jag har bestämt mig. Igen. Kilona skall bort. Genast och helst igår. Väninnan C är tillbaka från Kina och nu skall här med gemensamma krafter göras något åt överflödet av kilon. Det är ett absolut måste. Och tillsammans är vi starkare.

Det är klart att vi vet hur man skall äta vettigt. Det är bara så himla svårt att hålla sig till det av någon märklig anledning. Men det är vi ju inte ensamma om här i världen precis. Nu har vi två vägar att välja emellan. Den snabba vägen eller den långsamma vägen. Jag vill gå den hårda, snabba vägen med snabba resultat. Det är väninnan C inte så intresserad av. Hon vill gå den mer långsamma, långsiktiga och kloka vägen för mer hållbart resultat. Men jag vet inte om jag har tålamodet. Jag tycker att vi kan gå den snabba vägen med våra påsar som innehåller allt vi behöver. Sedan kan vi äta så där vettigt som man skall göra.

Denna gång har jag en nackdel som jag inte haft tidigare. Jag kan inte motionera och bränna kalorier på samma sätt som innan. Jag är ganska så begränsad av olyckan och kan inte alls röra mig som jag vill. Jag går fortfarande på sjukgymnastik två gånger i veckan för att träna upp mitt ben. Jag får absolut inte överanstränga mitt knä för då går rehabilitering endast bakåt. På det sättet bränner man inte så många kalorier. Men jag får jobba med det jag kan och försöka göra det bästa av situationen.

Under helgen skall jag ringa väninnan. För på måndag tänker jag börja vägen mot mitt nya liv. Jag har inte bestämt mig på vilket sätt än. Men börja skall jag. Det skall bli så skönt!


Illustrationer Tove Jansson.