Musikafton

"Du hänger väl med?" Jag stirrade klentroget på S där hon stod i luckan på vårdcentralen. "Det blir en riktigt trevlig kväll, fortsatte hon obekymrat. Jag har hört dem innan så jag vet att de är bra. Och G, han skall också med." Nu trodde jag att det helt hade slagit slint i huvudet på både S och G. De kunde inte mena allvar. Skulle de verkligen gå och lyssna på några glada pensionärer som sjöng visor på biblioteket? Jag skakade på huvudet och funderade hur jag skulle ta mig ur det här. " Men, sade jag lite försiktigt, kan det verkligen vara något att lyssna på då några gamlingar sjunger visor?" Nu var det S som stirrade på mig. "Är du inte riktigt klok, tjöt hon, tror du jag är helt galen?! Det är ju människor i vår ålder som sjunger jazz, pop och spelar skön musik!" Då alla missförstånd var utredda och vi skrattat glatt åt eländet kom vi överens om de skulle plocka upp mig vid halv sju igår kväll.

Den lilla salen i biblioteket var välfylld. Vi satte oss tillrätta och underhållningen kunde börja. In på den lilla scenen kom de tre gifta paren med sina instrument. De lotsade oss genom musikstunden med välkända låtar i stillsamma arrangemang. Vi nynnade med lite grand och nickade igenkännande till musiken. Visst var det trevligt. Visst var det bra. Alldeles lagom.

" Vet du vad?" sa S till mig under kvällen. "De skall ha allsångsafton på Sagabiografen lite längre fram i vår. Visst hänger du med?" Jag stirrade klentroget på henne. Har hon blivit HELT galen?! Självklart hänger jag med!


Illustration Tove Jansson.