Kakor

Nu börjar det bli VÄL bra. Jag har gått in i någon sorts kakbakningsperiod. Jag är inte speciellt förtjust i att baka och nu har jag lyckats åstadkomma tre bakverk på en vecka. Detta måste upphöra omedelbart för detta är inte alls bra för min vikt!! Jag har redan lyckats lägga på mig åtta kilo sedan olyckan. Alla kilon som en följd av ren tröstätning och brist på motion. Tre månader i rullstol sätter sina spår. Jag lovar.

Senast jag hade en helt galen bakningsperiod var för cirka tjugo år sedan. Det var på den tiden då Storstadsfilifjonkan och hennes man trodde att fisk och gäster börjar lukta efter tre veckor och inte efter tre dagar. De gästade oss en sommar då vi bodde i den vackra gamla skånelängan utanför Lund. Storstadsfilifjonkan och jag bakade varje dag. Varje dag!! Vi var helt sålda på toscakaka och en sockerkaka med apelsinsmak. Jag kommer ihåg att det smakade himmelsk. Varje dag. Det var på den tiden då man kunde stoppa i sig hur mycket som helst. Utan att det märktes på vågen. Så är det inte nu.

Jag tror att denna bakningsmani också är ett kvitto på att jag snart är färdig med att gå här hemma och skräpa. Jag börjar bli hel igen helt enkelt. Jag orkar lägga min energi på något annat än rehabilitering. Jag är också lite trött att bara hålla på att läsa böcker och titta på TV. Varför skulle jag annars baka så här ofta? Det kan ju inte bero på att jag är in i vassen svag i köttet och måste ha något sött till kaffet. För det brukar jag aldrig annars vilja ha. Eller?