Jag kan inte sova. Jag ligger och stirrar ut i mörkret. Regnet, som nu övergått till hagel, piskar mot rutan. Åskan mullrar hotfullt där ute. Jag ligger och tänker på Mumin. Mumin som gör lumpen och ligger ute i fält i åtta dagar. Jag undrar om han sover i tältet omedveten om allt runt omkring sig. Eller kanske sitter han eldvakt och har det varmt och skönt vid kaminen. Tänk om han måste leka krig i natt, vara en modig man, och kräla omkring i den svenska skogen. Dygnsur, kall, hungrig och trött. Tänk om han känner sig liten och ensam.
Jag vill bara att lumpen skall vara över nu. Så jag slipper oroa mig att det skall hända Mumin någonting. Jag vill bara att Mumin skall komma hem och bo hos sin muminmamma, ett tag, innan han flyttar till Köpenhamn och sitt Skrutt med det långa, blonda, trassliga håret.
Bilden är tagen ur Tove Janssons bok "Pappan och havet".
2 kommentarer:
ha,ha min unge fick för sig att han skulle åka utomlands och försvara alla svaga. Som tur hann han bara med två längre repövningar i Polen och Sverige före jobbet hans satte stopp ,åtminstone för tillfället för vidare kommendering till krigszoner omkring i världen. Så aldrig blir man trygg!!
ja ett modershjärta värker när de små som blivit stora är ute i världen. och är de i lumpen ja då lider man verkligen, men de är väl snart snart som han muckar...
skriver systeryster som ska vaka fyra nätter framöver, med mina somaliebarn...
Skicka en kommentar