Det är mörkt då jag ger mig av på morgonen till mitt jobb. Mörkt som i en säck. Inga gatlampor som lyser. Endast månen och stjärnorna visar vägen då jag 05.45 hastar till bussen i mörkret. Jag är rädd. Det prasslar och knakar. Susar och viner i träden. Tystnaden skärs sönder av vansinnesskrik. Så låter det i mina öron. Hjärtat bultar och jag går mitt på vägen för att inte gå för nära den farliga skogen eller för nära hästhagen var dimman ligger tung. Långt där framme ligger slottet och busshållsplatsen. Den trygga, gula, varma bussen som tar mig till storstaden och tåget. Snart, snart är jag framme och kan pusta ut!
Jag sitter på tåget och berättar om min rädsla för min vän. Rädslan för mörkret. Rädslan för det oväntade. Rädslan för att den galne, brunstige, råmande kronhjorten skall gå till anfall. Tuf, min snälle, rolige vän, betraktar mig tankfullt och säger; " Jag tror inte kronhjorten är ute efter honor på två ben"! Jag skrattar befriat. Han har naturligtvis rätt. Vad fantasin kan skena i mörkret!
Jag ids inte berätta om min rädsla för den galne, grymtande vildsvinsgalten som skriar i min trädgård om kvällarna. Min rädsla för att han skall jaga mig längs vägen och spetsa mig på sina vassa betar. För jag tror att min vän skulle säga: " Det förstår du väl, det är klart att han jagar dig. Han vill ju att flocken skall vara intakt"!
Bilden är ur Tove Janssons bok "Hur gick det sen?".
5 kommentarer:
Det är därför du ska flytta närmare din söta dotter Snorkfröken.. Här finns inge hemska djuuuur som kan anfalla dig.
Puzzzz
det låter som du skulle bo i Mångstekta. Kram nenne
Hos Snorkfröken bor där bara ett Lejon och ett Lodjur, och jag kan lova dig att de är inte så farliga som det kan låta.
Kram
Ett litet citat fr Tove J:s knyttet och skruttet " Vem ska trösta knyttet och förklara att en sång är bättre än en kappsäck ifall vägen e för lång" så kanske du sjunger litet för dj själv så e de int så ensamt
Ha de gott/Dez
Tack Dez - det skall jag tänka på!
Skicka en kommentar