Jag kommer som vanligt först av alla. Rummet är försänkt i mörkrer, det doftar rökelse och musiken hörs svagt i högtalarna. Där framme sitter instruktörerna och tonar in sig innan passet skall börja. Jag går bort till det högra hörnet, längst bak, och markerar två mattor till mig och väninnan. Det är vår plats, lite i skymundan, för vi känner oss inte så klumpiga där. Jag lägger mig ned och slappnar av. Jag hör hur rummet fylls på och jag känner hur väninnan lägger sig på mattan brevid. Hon viskar ett hej, vill inte störa mig i min halvslummer.
Nu börjar vi och instruktörerna leder oss varsamt och behagligt genom vårt pass. Vi sjunger mantra. Vi tar oss genom djupandning och eldandning. Vi stimulerar chakrasystemet, såväl rot - som sexualchakrat. Vi gör katt och koställningen. Passet flyter på och vi går från avslappning till meditation. Då händer det. Det som inte skall hända. Någon släpper sig ljudligt i det stilla rummet. Plötsligt känner jag hur väninnan börjar skaka på mattan brevid. Hon frustar och kan inte ligga stilla. Hon kämpar och kämpar, men kan inte hålla emot. Hon brister ut i ett skratt och kan inte sluta. Jag dras med och skrattar så tårarna sprutar. Där ligger vi i ändlösa minuter, två skrattande medelsålders tanter, och försöker skärpa oss. Äntligen kommer vi till ro och passet genomförs som om ingenting hade hänt.
Passet är över och vi slinker snabbt ut ur rummet. Vi rusar ut i den kalla, mörka oktoberkvällen och skrattar så vi skriker. Vi tar oss snabbt till bilen, tittar på varandra, och undrar om vi någonsin kan visa oss här igen.
Bilderna: Kundalineyoga av Wiveca Hjalmarsson
Här och Nu av Ann-Christine Smith och Elisabeth Magnusson.
2 kommentarer:
ja du allt kan hända under ett yogapass men skönt är det.
föresten kom på en sak till. Minns du att det var någon som släppte sig vid altaret i metodistkyrkan så vi höll på och döö och skämde ut oss. Mamma var i allafall jätte sur på oss
Skicka en kommentar