Väninnor

Idag skall jag få besök. Det är en helt vanlig vardag men min väninna R har tid för mig idag. Det känns jätteroligt. Då man har varit bunden till hemmet så länge som jag nu varit så är det trevligt med lite avbrott. Jag går förvisso på sjukgymnastik 2 ggr / vecka men det ersätter inte att någon kommer och hälsar på. Jag har bakat en toscakaka och den skall vi smaska på. Jag var tvungen att avsmaka den redan igår för att se om den höll måttet. Det gjorde den!


Väninnan R var den första som kom och hälsade på mig efter olyckan och min vistelse på sjukhus i Tyskland. Hon ringde och frågade om hon fick komma dagen efter att jag kom hem. Hon handlade en stor frukost till oss och den avnjöt vi denna majdag. Min rullstol kom till arbetsterapin den morgonen och hon åkte och hämtade den till mig. Det förväntas att man ordnar hämtning av dylika saker själv så det gäller att ha släkt och vänner till hands. De andra sakerna såsom gåstol, duschstol, toastol m m hade barnens farmor hämtat dagen innan. Väninnan R, som är en mycket praktisk och händig väninna, satte ihop rullstolen i ett nafs. Det var inga svårigheter alls för henne!


Vänninan R har funnits vid min sida i många år. Vi träffades via jobbet i början av 90-talet och har hängt ihop sedan dess. Hon har funnits där i med- och motgångar. Hon har lärt mig hur man renoverar hus och vi har målat om i ett antal av de hus som jag bott i. Hon har bara kavlat upp ärmarna, spottat i nävarna och tagit itu med det hela. Hon hjälpte mig mycket med Snorkfröken, Mumin och Lilla My då de var små. Hon bodde hos mig då jag var tvungen att arbeta på någon mässa på annan ort och jag inte kunde få hjälp med barnen. Även då kavlade hon upp ärmarna, spottade i nävarna och tog itu med det hela.


Väninnan R fick barn mycket senare än jag fick och hennes lilla påg har börjat skolan nu. Vi hinner kanske inte ses så mycket nuförtiden och våra liv har kanske varit i "ofas" ibland. Men jag vet att hon alltid finns där för mig. Såna väninnor är guld värda!