Majsfält

Vi har ett stort majsfält alldeles in på knutarna. Det är första gången och det känns lite "spooky" så här i allhelgonatid. I många amerikanska skräckisar så är det ute i majsfält det händer saker. De springer för sina liv jagade av de mest fasanfulla mördare. Man kan ju undra vad det är med amerikaner och majsfält. Men det är klart jag har väl också funderat ibland vad som döljer sig där ute i majsfältet. Speciellt nu då höstmörkret är här och det rasslar och har sig i den höga majsen. Hua!

För många år sedan då vi bodde i den gamla fina skånelängan utanför Lund hälsade Mårran och Hemulen på en höst. Jag och Mårran var på väg till Lund för att handla då vi körde förbi ett majsfält. Vi hade knappt sett något sådant innan och vi blev alldeles till oss. Än mer glada blev vi då vi såg skylten med självplock. Vi for ut ur bilen som två jehun för här skulle det plockas majs så det stod härliga till.

Vi begav oss in i det enorma fältet och plockade och plockade. Vi hade ingen aning hur majsen skulle vara så vi plockade urskillningslöst. Det var så roligt! Majsen stod hög och grann och vi nästan tappade bort varandra. Vi kände oss som Laura och Mary i Laura Ingalls Wilders böcker. Böckerna som vi båda älskade och levt oss in i och som vi hade läst otaliga gånger. Efter att vi plockat ett tag märkte vi att det faktiskt var skillnad på majs och majs. Och båda hade vi famnen full av omogen majs! Vad skulle vi nu göra!?! Vi tittade oss omkring och började slänga bort det vi hade i famnen så omärkligt vi kunde. Vi skrattade och skrattade och skämdes lite grand. Då vi äntligen samlat oss plockade vi våra famnar full av mogen majs!

Väl hemma igen blev Hemulen mycket snopen då vi berättade om vårt äventyr. Han hade också velat vara med i ett sådant äventyr! För majsfält fanns ju inte på de breddgrader som han kom ifrån. På kvällen åt vi de kokta majskolvarna med god aptit. Denna gång kände vi oss som Långben i Kalle Ankas julprogram.